FRÅGA
Har en rik blommande klätterros (Heidelberg) som är ca trettio år gammal. De sista åren har bladen blivit svartprickiga och ramlar av och då plockar jag mycket noggrant upp dem. För två år sedan klippte vi ner rosen ganska hårt, men bladen blir fortfarande svartprickiga. Jag har även sprutat med såplösning men inget hjälper.
Finns det något annat hjälpmedel?
Britta Ekwall

SVAR
Klätterrosen Heidelberg är känd för att vara mottaglig för svampen svartfläcksjuka. Beskärning kan hjälpa till att reducera angrepp liksom bortplockning av angripna blad. Det finns även kemiska bekämpningsmedel att använda i början av säsongen. Såplösning hjälper däremot inte mot denna sjukdom.
Boel Sandskär

Har köpt en Catalpa bignonioides ’Nana’ för två år sedan. Den klarade den första vintern, men andra vintern klarade inte kronan sig där den var ympad. På själva stammen slår det ut blad ända upp till ympstället. Nu undrar jag hur det blir. Kan man ympa om den, finns det någon som gör det och vad kostar sådant? Bladen på stammen är så stora så det går att ta dem. Hur blir den annars om de får växa på stammen.

Nancy Blücher, Malmö

Svar: Catalpa bignonioides ”Trumpetträd” med varianten ’Nana’, klotkatalpa, är ett exotiskt träd som går att använda här i Sverige. Dock är endast zon 1 aktuell. Härstamningen är från sydöstra delarna av USA, Florida västerut till Mississippi och trädet växer vid flodstränder och i träsk.

Varianten ’Nana’ har ett kompakt växtsätt med form som är plattrund. På grund av sitt växtsätt ympas varianten i stamhöjd på Catalpa bignonioides. Vanlig stamhöjd är 180 cm. Enligt beskrivningen har ympen av någon anledning dött, men stambildaren lever vidare. Det går nog att ympa om stammen då den inte är så gammal, men kravet är en skicklig trädgårdsmästare som utför detta. Exakta kostnaden kan jag inte svara på. Man får träffa en överenskommelse.

Bladen på stammen går inte att använda till ympning. Kvistar av varianten ’Nana’ måste användas. Sker inte omförädling blir det ett medelstort blommande träd. Grenar på nedre delen ska då klippas bort till önskad stamhöjd. Blommorna är trumpetlika och sitter i en upprättstående klase. Färgen är vitaktig med inslag av gulröda prickar och lite mörkare svalg. Efter blomningen utvecklas långa smala fröskidor. Varianten ’Nana’ saknar denna blomning.

Skyddad växtplats i soligt läge är att föredra. Mindre näringsrik jord kan bidra till bättre övervintring.

Göran Johansson

Jag är intresserad av en långsamväxande och låg kaprifol och har varit på en del plantskolor för att kolla vad de skriver om sina växter.

Har även läst i böcker för att bli klok på sorterna. Blev intresserad av ’Goldflame’ som på en plantskola beskrevs som särskilt långsamväxande och låg planta. Döm om min förvåning då jag på en annan välkänd plantskola läste om samma sort att det var en utmärkt starkväxande stort.

Kan ni ge mig ett tips om svagväxande kaprifoler som lämpar sig för till exempel krukodling?

Med vänlig hälsning.
Agneta A

Svar: De flesta kaprifoler som finns att köpa i plantskolor når en höjd på 3–4 meter och några blir till och med högre. Höjden beror på om det finns något för växten att slingra sig i. I det vilda är det buskar och träd som avgör detta. I trädgårdar sätter vi upp spaljéer. Höjden och formen på spaljén bestämmer då i princip hur kaprifolen kommer att bli. Finns inte något att slingra i breder växten ut sig på marken.

Om valet blir att ha kaprifol i kruka bör krukan vara av större storlek så att en lämplig spaljé kan få plats. Krukan bör vara bred i botten så att den står stadigt.

Vid val av kaprifol väljs de mindre kraftigväxande som till exempel Lonicera x brownii, ’Dropmore Scarlet’ eldkaprifolen med lysande orangeröda blommor eller Lonicera heckrotti, blomsterkaprifolen, vars blommor är purpurfärgade på utsidan och har gulvitt svalg.

Lonicera henryi, ’Vintertry’ är vintergrön utan större blomvärde och kräver skyddad plats i skuggigt läge och högre luftfuktighet, vilket gör den något svårodlad. Sedan finns Lonicera reticulata ’Silver’, daggkaprifol som är gulblommande utan doft. Utan stöd kan den användas som en lägre buske. Till sist buskkaprifolen som är mest lämplig för normal krukstorlek Lonicera ’Honey Baby’. Den blir endast en halv meter hög. Blommorna är ljusgula och doftande och den finns i välsorterade växtshopar och plantskolor.

Göran Johansson

Körsbärsträdet tappar sina bär
Vi har problem med vårt gamla körsbärsträd. Det tappar sina bär innan de mognar och så skjuter det markskott. Allt från 4–5 m till 10–15 m bort från trädet. Fåglarna äter givetvis en hel del av bären men grannarna har kvar sina bär och vad jag kommer ihåg så hade vi bär att äta de första åren vi bodde här, flyttade in 2003. Nu hänger aldrig några bär kvar och mognar. Vet inte hur gammalt trädet är eller vilken sort, men det är stort, 6-8 m och vi har låtit beskära det, av arborist vid två tillfällen. Jag tror det var efter det beskars första gången som vi slutade få bär att äta, för jag vet att jag tänkt att trädet året efter satsade på att överleva och skjuta nya skott, i stället för att bära frukt.

Kan det vara så att rötterna ligger för ytligt eller behöver det näring? Kan beskärningen ha bidragit till detta? Trädet är så stort så det behöver egentligen beskäras igenom eftersom det står mellan huset och vägen och växer ”in i” båda.

Vore mycket tacksam för svar, eller tips om vart jag ska vända mig för att få råd. Har frågat på Skåneplantan men fick då motfrågan om det verkligen var körsbärsträdet, ”de brukar aldrig skjuta skott”.

Med vänlig hälsning
Maria, Oxie

Kan man klippa själv?
I vår trädgård har vi ett drygt tjugo år gammalt bigarråträd, ”Allmän gulröd bigarrå”. Trädet har med åren vuxit och är nu riktigt stort. Vi måste snart välja mellan att låta trädet helt ta över trädgården eller beskära det. Kan trädet beskäras? Krävs experthjälp eller kan man klara av beskärningen själv?
Trädet är helt fantastiskt när det blommar och bären är mycket goda (om man hinner före fåglarna).

På förhand tack!
Carl-Erik

Svar: Fruktträd av körsbär som planterats för tjugo år sen och längre tillbaka har med åren blivit väl stora för en villaträdgård. Orsaken till detta är att nästan alla sorter är ympade på en kraftigväxande grundstam av Prunus avium, fågelkörsbär. En variation i storlek kan också bero på den ädla sortens anlag. En annan orsak är att stenfrukt inte beskärs på samma sätt som kärnfrukt.

Kraftig beskärning av körsbär medför ofta risk för att gummiflöde ’bakterios’, en gulbrun gummiliknande massa uppstår i sårytan. Den beskärning som fodras på era träd antar jag blir ganska så hård efter beskrivningen att döma.

Beslut om beskärning skall göras eller ej blir era egna. Vid osäkerhet är det bäst att kontakta en yrkesman som kommer och ser träden på plats och eventuellt ger beskärningshjälp. Bästa tid för beskärning är sensommaren och fram till början av oktober.

Att bären faller av träden innan de mognat kan bero på dålig pollinering, låg temperatur och torka efter blomning.

Det är inte ovanligt att fågelkörsbär har ytliga rötter. Ytlighet och kraftig beskärning kan göra att grundstammen slår rotskott.

Mitt råd är att tänka framåt. Hur blir trädet efter kraftig beskärning? Återkommer problemet att trädet blir för stort? Hur lång tid tar det innan trädet bär frukt igen? Detta tycker jag ska värderas mot att ta bort trädet och sätta ett nytt. Idag finns det sötkörsbär att köpa som är förädlade på en mera svagvuxen grundstam, GiselA, som ger mindre träd. De blir ca 3,5 m höga och får fruktsättning några år efter plantering. Dessa träd trivs i soligt läge och näringsrik jord.

Hur valet än blir hoppas jag att det kommer att bli härliga sötkörsbär på era träd.

Göran Johansson

Vi har en fruktlund med gamla äppelträd på Blidö i Roslagen som skuggas av två jättebigarråträd med kraftiga stammar i sydväst. Vill nu försöka föryngra dessa för att släppa in ljus och låta skott cirka två meter upp bilda det nya trädet. Hur gör vi bäst och vid vilken tid? Vi tror själva att man måste ta en stam i taget för att inte chocka för mycket. Bigarråträdet delar sig i flera kraftiga stammar och har en del skott här och där. Tacksam för svar.

Med vänlig hälsning
Mia & Lasse

Svar: Jag kan inte med gott samvete rekommendera den tilltänkta beskärningsmetoden för ert problem med de jättestora bigarråträden. Den föryngring ni funderar på är näst intill vad man kallar stympning av ett träd. Denna kraftiga beskärning både skadar trädet, med förkortad livslängd, och ser inte vacker ut.

Sättet att beskära endast en stam på trädet av flera kommer säkert att medföra att inga nya årsskott kommer att växa ut eftersom det är ett körsbärsträd.

Hade det varit ett pileträd, ’Salix’, kunde det ha varit annorlunda. Övriga stammar med krona kommer att dominera, med risk att den stympade stammen stannar i växt. Stenfruktsträd är betydligt känsligare än kärnfrukt.

Normal beskärning, ’gallring’, av stenfrukt är efter skörd om det behövs. Med tanke på vad som kan hända med träden efter er tilltänkta hårda beskärning tycker jag att ni ska fundera på att ta bort dessa stora träd och ersätta dem med nya träd som inte blir så kraftiga. Dels är det skillnad på växtkraften hos olika sorter, dels finns det träd som är förodlade på mer svagväxande grundstammar som ger tidig fruktsättning.

Era bigarråträd är säkert förodlade på ’Prunus avium’, fågelkörsbär, som är starkväxande. Om man jämför den tid det tar efter den hårda beskärningen, hur träden kommer att reagera med stora sårytor och eventuell tillväxt, tills ni kan skörda bigarråer igen, med motsvarande tid för ett nytt träd, kanske det är värt att fundera på.

En gallring längre upp i kronan kan vara ett bättre förfaringssätt. Beslutet är givetvis ert och mina förslag belyser endast andra möjligheter.

GÖRAN JOHANSSON

Vår gräsmatta blev sådd med rajgräs av misstag och nu växer gräset så det knakar. Hur gör man för att få bort detta och ersätta med ”riktigt”, fint gräs? Tack på förhand.
Magnus Johansson

Svar: Omsådd av gräsmatta som av olika anledningar inte är till belåtenhet kan utföras på olika sätt. Det första man gör är givetvis att ta bort det icke önskade gräset. Detta kan göras genom sprutning eller på mekanisk väg.

Sprutning med ogräsmedel innehållande glyfosfater, för total bekämpning, sprutas när gräset är i bra vegetation och görs lämpligen i maj månad. Sprutvätskan absorberas av grässtråna och förs ned via växten och dödar rötterna.

Enligt beskrivning på förpackningen bearbetas jorden med till exempel fräsning efter att rötterna dött. Därefter får ytan vila och eventuell ogräsrensning utförs.

En annan metod är att använda fräsning från början. Detta utförs i olika omgångar så att rötterna dör genom uttorkning. Denna metod börjar lämpligen på våren.

Ett tredje sätt är att spadvända ytan på hösten eller tidig vår, så att gräsrötterna blir sänkta till 20–25 centimeters djup. Vidare förfarningssätt som vid sprutning.

Alla ytorna kan sås med nytt gräs under sista halvan av augusti/första halvan av september. Året efter kan den nya gräsmattan användas igen.

Före sådd tillsätter man fullgödselmedel som myllas ned genom till exempel mycket lätt fräsning. Den sprutade ytan fordrar troligtvis lite djupare fräsning.

Vid sådd under de nämnda tiderna får man oftast det bästa resultatet.

GÖRAN JOHANSSON

Vi har en lagerhäggshäck som blivit alldeles för stor. När kan man klippa den?

Maria

Svar: Lagerhägg, Prunus laurocerasus, är en vintergrön, vedartad buske som håller sina läderartade, vackert gröna blad kvar över vintern och även längre än så. Bladfall blir det endast av de blad som sitter undertill där minimalt med ljusinsläpp förekommer.

Lagerhäggen har sitt ursprung i Asien, norra Iran. Det är en gammal kulturväxt i Europa som infördes första gången i mitten av 1500-talet till Konstantin­opel (nu Istanbul) och sedan vidare till Genua.

Eftersom det är en undervegetationsväxt trivs den bäst i halvskuggigt till skuggigt läge och föredrar lite fuktigare, skyddad växtplats. De storbladiga arterna är mest känsliga för frost medan de med mindre blad, som kommer från Balkan, är mera motståndskraftiga. Däremot kan det uppstå vinterskador på alla. Orsaken till detta är oftast uttorkning som beror på tjälad mark samt dåligt avmognade årsskott. De gångna tidiga vintrarna har bidragit till denna uttorkning som först visar sig när vårsolen kommer. Lövtäckning under buskarna kan lindra denna.

En del arter är mer storvuxna och andra lägre med utbrett växtsätt. Blomningen är vit med frukter i olika nyanser från mörkt till svart.

Lagerhäggen är en tacksam buske att ha att göra med då den tål hård beskärning, men det ska helst finnas gröna blad kvar efter beskärningen. Bästa tid för beskärning och tillputsning efter vinterskador är i början av maj då risk för kraftig frost upphört.

Göran Johansson

Fråga: Jag har två rundklippta buxbommar som börjar bli otroligt stora. Som det är nu är de på väg att växa ut i gatan. De planterades 1959 och är uppskattningsvis 160–180 centimeter i diameter. Hur hårt kan man klippa ner dem eller ska man ta bort dem. Det är fantastiska växter men jag har lite planer för ytan de upptar och funderar på att ta bort dem.

Jag vet dock att det är en attrativ växt och jag hade gärna sett att de vuxit vidare någon annanstans. Hur ska jag gå tillväga?

Mvh Jacob

Svar: Jag tycker det är synd att dina rundklippta buxbommar har blivit planterade på en plats som måste planeras om.

Med tanke på den mängd omsorg och arbete som givits dessa växter under många år är det tråkigt att de inte kan få vara kvar.

Buxbom tillhör våra äldre kulturväxter. Om det finns möjlighet att komma till med en liten grävmaskin eller liknande tror jag att det skulle kunna vara möjligt att flytta dem till annan plats. Buxbom har ett samlat fint rotsystem med några enstaka grövre rötter. Med försiktighet och en spade är det inte omöjligt att få upp växten med en rejäl jordklump.

Om det är aktuellt att växterna ska vara kvar på plats förstår jag att någon form av beskärning måste göras. Hård tillbakaskärning, där den rundklippta formen blir kvar, gör att all bladmassa försvinner och endast nakna grenar blir kvar, vilket kan utarma växten. Bättre är då att sänka hela växtens höjd och låta ytterkransen med gröna blad bli kvar. Då har den lättare att bryta nya skott på de nakna, avklippta grenarna.

Det kommer inte att se så vackert ut innan de nya skotten täcker upp, men det finns en förutsättning för överlevnad på plats.

Flyttning ska ske nu, men före sen höst. Den hårda tillbakaskärningen sker på våren.

GÖRAN JOHANSSON

Fråga: Var kan jag få råd om plantering av poppelhäck i Falsterbo? Frågan gäller vilken poppelart som är bäst för ändamålet.
Göran Johansson

Svar: Många av våra använda poppelarter är snabbvuxna träd som också får rejäl storlek med höjd uppemot 30 meter. Trots detta går de att använda till lähäckar. De är vindtåliga och är rätt så anspråkslösa på jordmånen där de växer.

De härstammar från Nordamerika, Kanada och Ostasien och kända arter är cirka 45. Genom selektering har vi fått tillgång till bra sorter för vårt klimat.

Sorterna Populus x canadensis ’Robusta’, Goliat­poppel, samt Populus trichocarpa, Jättepoppel, tillhör de bästa för användning till lähäck. Den sistnämnda är troligtvis den bättre för kustnära klimat då den är mindre känslig för saltstänk, men den kan vara svår att få tag på häckplantor av ute i handeln. Den mest använda är den förstnämnda och därför är det ofta den som det finns tillgång till. Båda sorterna går att använda till din lähäck.

’Robustan’ har större rundare blad och den andra mer lansettlika.

Välj den kraftigare storleken på häckplantorna, 100–150 centimeter. De har bättre förutsättningar i startskedet. Tidig vårplantering är att föredra.

Nyplanterade plantor kan klippas tillbaka till cirka 50 centimeters höjd. Detta befrämjar en låg grensättning, vilket är en fördel.

Efterkommande år klipps toppskottet av till 50 centimeter över förra snittet och samtliga sido­grenar klipps in till 6–7 centimeter från stammen räknat. Detta upprepas varje år till önskad höjd uppnåtts, men toppskottets avklippslängd kan ökas lite beroende på utvuxna sidogrenar. Sidogrenarna hålls så korta som möjligt. Detta ger en smal och vacker lähäck, men på längre sikt sker en viss utmattning av växten.

GÖRAN JOHANSSON

Jag undrar vad som hänt med våra krusbärsbuskar? Plötsligt har bladen försvunnit. Lite bär finns där.
Bertil Persson

Svar: Inför kommande växtsäsong kan frågan vara aktuell. Det som hänt med era krusbärsbuskar är med största sannolikhet ett angrepp av många hungriga larver. Krusbärsbuskar kan angripas antingen av krusbärsmätaren eller av krusbärsstekeln. Vid angrepp av ett större antal larver av de här två arterna kan alla blad försvinna.

Krusbärsmätaren är en liten fjäril som har vita vingar med svarta och orange­gula fläckiga tvärband. Larven blir som fullvuxen 35-40 mm lång, är vit med svart huvud, svarta fläckar på kroppen och orange­gula sidolinjer. Larven förflyttar sig genom att böja upp kroppen i en båge, lyfta framdelen framåt och därefter dra till sig bakkroppen så att en båge bildas på nytt – de liksom mäter sig fram. Härav namnet mätarlarv. Fjärilen flyger under högsommaren och lägger ägg på bladen. De här unga larverna övervintrar på marken under löv eller annat skydd. Under kommande vår och försommar fortsätter de övervintrade larverna att äta för att sedan förpuppas och bli en fjäril.

Krusbärsstekeln är som fullvuxen slankare och mindre än föregående art. Larverna är gröna med svart huvud och försedda med många svarta borstbärande vårtor på kroppen. Unga larver saknar prickar. De blir cirka 20 mm långa. En fullvuxen stekelhona lägger 50–100 ägg längs nerverna på bladens undersida och ofta i buskens inre del. Efter kläckning sprider sig larverna till de yttre delarna av grenverket. Kännetecknande för nykläckta larver är att de börjar äta små runda hål i bladen för att sedan äta hela bladet. Efter tre till fyra veckor förpuppar sig larven i jorden. Två till tre veckor senare kryper en fullvuxen stekel fram. Krusbärsstekeln ger minst två generationer per år. De sista fullvuxna larverna övervintrar i kokonger i jorden för att under senvåren/försommaren krypa fram som färdiga steklar.

Då det inte finns någon annan beskrivning i frågan än en kaläten buske tror jag att det är angrepp av krusbärsstekeln på era buskar. Den bästa bekämpningen i en trädgård är att vara observant på krusbärs- och vinbärsbuskar och plocka bort synliga larvangrepp så tidigt som möjligt.

GÖRAN JOHANSSON

FRÅGA
Har en rik blommande klätterros (Heidelberg) som är ca trettio år gammal. De sista åren har bladen blivit svartprickiga och ramlar av och då plockar jag mycket noggrant upp dem. För två år sedan klippte vi ner rosen ganska hårt, men bladen blir fortfarande svartprickiga. Jag har även sprutat med såplösning men inget hjälper.
Finns det något annat hjälpmedel?
Britta Ekwall

SVAR
Klätterrosen Heidelberg är känd för att vara mottaglig för svampen svartfläcksjuka. Beskärning kan hjälpa till att reducera angrepp liksom bortplockning av angripna blad. Det finns även kemiska bekämpningsmedel att använda i början av säsongen. Såplösning hjälper däremot inte mot denna sjukdom.
Boel Sandskär

Har köpt en Catalpa bignonioides ’Nana’ för två år sedan. Den klarade den första vintern, men andra vintern klarade inte kronan sig där den var ympad. På själva stammen slår det ut blad ända upp till ympstället. Nu undrar jag hur det blir. Kan man ympa om den, finns det någon som gör det och vad kostar sådant? Bladen på stammen är så stora så det går att ta dem. Hur blir den annars om de får växa på stammen.

Nancy Blücher, Malmö

Svar: Catalpa bignonioides ”Trumpetträd” med varianten ’Nana’, klotkatalpa, är ett exotiskt träd som går att använda här i Sverige. Dock är endast zon 1 aktuell. Härstamningen är från sydöstra delarna av USA, Florida västerut till Mississippi och trädet växer vid flodstränder och i träsk.

Varianten ’Nana’ har ett kompakt växtsätt med form som är plattrund. På grund av sitt växtsätt ympas varianten i stamhöjd på Catalpa bignonioides. Vanlig stamhöjd är 180 cm. Enligt beskrivningen har ympen av någon anledning dött, men stambildaren lever vidare. Det går nog att ympa om stammen då den inte är så gammal, men kravet är en skicklig trädgårdsmästare som utför detta. Exakta kostnaden kan jag inte svara på. Man får träffa en överenskommelse.

Bladen på stammen går inte att använda till ympning. Kvistar av varianten ’Nana’ måste användas. Sker inte omförädling blir det ett medelstort blommande träd. Grenar på nedre delen ska då klippas bort till önskad stamhöjd. Blommorna är trumpetlika och sitter i en upprättstående klase. Färgen är vitaktig med inslag av gulröda prickar och lite mörkare svalg. Efter blomningen utvecklas långa smala fröskidor. Varianten ’Nana’ saknar denna blomning.

Skyddad växtplats i soligt läge är att föredra. Mindre näringsrik jord kan bidra till bättre övervintring.

Göran Johansson

Jag är intresserad av en långsamväxande och låg kaprifol och har varit på en del plantskolor för att kolla vad de skriver om sina växter.

Har även läst i böcker för att bli klok på sorterna. Blev intresserad av ’Goldflame’ som på en plantskola beskrevs som särskilt långsamväxande och låg planta. Döm om min förvåning då jag på en annan välkänd plantskola läste om samma sort att det var en utmärkt starkväxande stort.

Kan ni ge mig ett tips om svagväxande kaprifoler som lämpar sig för till exempel krukodling?

Med vänlig hälsning.
Agneta A

Svar: De flesta kaprifoler som finns att köpa i plantskolor når en höjd på 3–4 meter och några blir till och med högre. Höjden beror på om det finns något för växten att slingra sig i. I det vilda är det buskar och träd som avgör detta. I trädgårdar sätter vi upp spaljéer. Höjden och formen på spaljén bestämmer då i princip hur kaprifolen kommer att bli. Finns inte något att slingra i breder växten ut sig på marken.

Om valet blir att ha kaprifol i kruka bör krukan vara av större storlek så att en lämplig spaljé kan få plats. Krukan bör vara bred i botten så att den står stadigt.

Vid val av kaprifol väljs de mindre kraftigväxande som till exempel Lonicera x brownii, ’Dropmore Scarlet’ eldkaprifolen med lysande orangeröda blommor eller Lonicera heckrotti, blomsterkaprifolen, vars blommor är purpurfärgade på utsidan och har gulvitt svalg.

Lonicera henryi, ’Vintertry’ är vintergrön utan större blomvärde och kräver skyddad plats i skuggigt läge och högre luftfuktighet, vilket gör den något svårodlad. Sedan finns Lonicera reticulata ’Silver’, daggkaprifol som är gulblommande utan doft. Utan stöd kan den användas som en lägre buske. Till sist buskkaprifolen som är mest lämplig för normal krukstorlek Lonicera ’Honey Baby’. Den blir endast en halv meter hög. Blommorna är ljusgula och doftande och den finns i välsorterade växtshopar och plantskolor.

Göran Johansson

Körsbärsträdet tappar sina bär
Vi har problem med vårt gamla körsbärsträd. Det tappar sina bär innan de mognar och så skjuter det markskott. Allt från 4–5 m till 10–15 m bort från trädet. Fåglarna äter givetvis en hel del av bären men grannarna har kvar sina bär och vad jag kommer ihåg så hade vi bär att äta de första åren vi bodde här, flyttade in 2003. Nu hänger aldrig några bär kvar och mognar. Vet inte hur gammalt trädet är eller vilken sort, men det är stort, 6-8 m och vi har låtit beskära det, av arborist vid två tillfällen. Jag tror det var efter det beskars första gången som vi slutade få bär att äta, för jag vet att jag tänkt att trädet året efter satsade på att överleva och skjuta nya skott, i stället för att bära frukt.

Kan det vara så att rötterna ligger för ytligt eller behöver det näring? Kan beskärningen ha bidragit till detta? Trädet är så stort så det behöver egentligen beskäras igenom eftersom det står mellan huset och vägen och växer ”in i” båda.

Vore mycket tacksam för svar, eller tips om vart jag ska vända mig för att få råd. Har frågat på Skåneplantan men fick då motfrågan om det verkligen var körsbärsträdet, ”de brukar aldrig skjuta skott”.

Med vänlig hälsning
Maria, Oxie

Kan man klippa själv?
I vår trädgård har vi ett drygt tjugo år gammalt bigarråträd, ”Allmän gulröd bigarrå”. Trädet har med åren vuxit och är nu riktigt stort. Vi måste snart välja mellan att låta trädet helt ta över trädgården eller beskära det. Kan trädet beskäras? Krävs experthjälp eller kan man klara av beskärningen själv?
Trädet är helt fantastiskt när det blommar och bären är mycket goda (om man hinner före fåglarna).

På förhand tack!
Carl-Erik

Svar: Fruktträd av körsbär som planterats för tjugo år sen och längre tillbaka har med åren blivit väl stora för en villaträdgård. Orsaken till detta är att nästan alla sorter är ympade på en kraftigväxande grundstam av Prunus avium, fågelkörsbär. En variation i storlek kan också bero på den ädla sortens anlag. En annan orsak är att stenfrukt inte beskärs på samma sätt som kärnfrukt.

Kraftig beskärning av körsbär medför ofta risk för att gummiflöde ’bakterios’, en gulbrun gummiliknande massa uppstår i sårytan. Den beskärning som fodras på era träd antar jag blir ganska så hård efter beskrivningen att döma.

Beslut om beskärning skall göras eller ej blir era egna. Vid osäkerhet är det bäst att kontakta en yrkesman som kommer och ser träden på plats och eventuellt ger beskärningshjälp. Bästa tid för beskärning är sensommaren och fram till början av oktober.

Att bären faller av träden innan de mognat kan bero på dålig pollinering, låg temperatur och torka efter blomning.

Det är inte ovanligt att fågelkörsbär har ytliga rötter. Ytlighet och kraftig beskärning kan göra att grundstammen slår rotskott.

Mitt råd är att tänka framåt. Hur blir trädet efter kraftig beskärning? Återkommer problemet att trädet blir för stort? Hur lång tid tar det innan trädet bär frukt igen? Detta tycker jag ska värderas mot att ta bort trädet och sätta ett nytt. Idag finns det sötkörsbär att köpa som är förädlade på en mera svagvuxen grundstam, GiselA, som ger mindre träd. De blir ca 3,5 m höga och får fruktsättning några år efter plantering. Dessa träd trivs i soligt läge och näringsrik jord.

Hur valet än blir hoppas jag att det kommer att bli härliga sötkörsbär på era träd.

Göran Johansson

Vi har en fruktlund med gamla äppelträd på Blidö i Roslagen som skuggas av två jättebigarråträd med kraftiga stammar i sydväst. Vill nu försöka föryngra dessa för att släppa in ljus och låta skott cirka två meter upp bilda det nya trädet. Hur gör vi bäst och vid vilken tid? Vi tror själva att man måste ta en stam i taget för att inte chocka för mycket. Bigarråträdet delar sig i flera kraftiga stammar och har en del skott här och där. Tacksam för svar.

Med vänlig hälsning
Mia & Lasse

Svar: Jag kan inte med gott samvete rekommendera den tilltänkta beskärningsmetoden för ert problem med de jättestora bigarråträden. Den föryngring ni funderar på är näst intill vad man kallar stympning av ett träd. Denna kraftiga beskärning både skadar trädet, med förkortad livslängd, och ser inte vacker ut.

Sättet att beskära endast en stam på trädet av flera kommer säkert att medföra att inga nya årsskott kommer att växa ut eftersom det är ett körsbärsträd.

Hade det varit ett pileträd, ’Salix’, kunde det ha varit annorlunda. Övriga stammar med krona kommer att dominera, med risk att den stympade stammen stannar i växt. Stenfruktsträd är betydligt känsligare än kärnfrukt.

Normal beskärning, ’gallring’, av stenfrukt är efter skörd om det behövs. Med tanke på vad som kan hända med träden efter er tilltänkta hårda beskärning tycker jag att ni ska fundera på att ta bort dessa stora träd och ersätta dem med nya träd som inte blir så kraftiga. Dels är det skillnad på växtkraften hos olika sorter, dels finns det träd som är förodlade på mer svagväxande grundstammar som ger tidig fruktsättning.

Era bigarråträd är säkert förodlade på ’Prunus avium’, fågelkörsbär, som är starkväxande. Om man jämför den tid det tar efter den hårda beskärningen, hur träden kommer att reagera med stora sårytor och eventuell tillväxt, tills ni kan skörda bigarråer igen, med motsvarande tid för ett nytt träd, kanske det är värt att fundera på.

En gallring längre upp i kronan kan vara ett bättre förfaringssätt. Beslutet är givetvis ert och mina förslag belyser endast andra möjligheter.

GÖRAN JOHANSSON

Vår gräsmatta blev sådd med rajgräs av misstag och nu växer gräset så det knakar. Hur gör man för att få bort detta och ersätta med ”riktigt”, fint gräs? Tack på förhand.
Magnus Johansson

Svar: Omsådd av gräsmatta som av olika anledningar inte är till belåtenhet kan utföras på olika sätt. Det första man gör är givetvis att ta bort det icke önskade gräset. Detta kan göras genom sprutning eller på mekanisk väg.

Sprutning med ogräsmedel innehållande glyfosfater, för total bekämpning, sprutas när gräset är i bra vegetation och görs lämpligen i maj månad. Sprutvätskan absorberas av grässtråna och förs ned via växten och dödar rötterna.

Enligt beskrivning på förpackningen bearbetas jorden med till exempel fräsning efter att rötterna dött. Därefter får ytan vila och eventuell ogräsrensning utförs.

En annan metod är att använda fräsning från början. Detta utförs i olika omgångar så att rötterna dör genom uttorkning. Denna metod börjar lämpligen på våren.

Ett tredje sätt är att spadvända ytan på hösten eller tidig vår, så att gräsrötterna blir sänkta till 20–25 centimeters djup. Vidare förfarningssätt som vid sprutning.

Alla ytorna kan sås med nytt gräs under sista halvan av augusti/första halvan av september. Året efter kan den nya gräsmattan användas igen.

Före sådd tillsätter man fullgödselmedel som myllas ned genom till exempel mycket lätt fräsning. Den sprutade ytan fordrar troligtvis lite djupare fräsning.

Vid sådd under de nämnda tiderna får man oftast det bästa resultatet.

GÖRAN JOHANSSON

Vi har en lagerhäggshäck som blivit alldeles för stor. När kan man klippa den?

Maria

Svar: Lagerhägg, Prunus laurocerasus, är en vintergrön, vedartad buske som håller sina läderartade, vackert gröna blad kvar över vintern och även längre än så. Bladfall blir det endast av de blad som sitter undertill där minimalt med ljusinsläpp förekommer.

Lagerhäggen har sitt ursprung i Asien, norra Iran. Det är en gammal kulturväxt i Europa som infördes första gången i mitten av 1500-talet till Konstantin­opel (nu Istanbul) och sedan vidare till Genua.

Eftersom det är en undervegetationsväxt trivs den bäst i halvskuggigt till skuggigt läge och föredrar lite fuktigare, skyddad växtplats. De storbladiga arterna är mest känsliga för frost medan de med mindre blad, som kommer från Balkan, är mera motståndskraftiga. Däremot kan det uppstå vinterskador på alla. Orsaken till detta är oftast uttorkning som beror på tjälad mark samt dåligt avmognade årsskott. De gångna tidiga vintrarna har bidragit till denna uttorkning som först visar sig när vårsolen kommer. Lövtäckning under buskarna kan lindra denna.

En del arter är mer storvuxna och andra lägre med utbrett växtsätt. Blomningen är vit med frukter i olika nyanser från mörkt till svart.

Lagerhäggen är en tacksam buske att ha att göra med då den tål hård beskärning, men det ska helst finnas gröna blad kvar efter beskärningen. Bästa tid för beskärning och tillputsning efter vinterskador är i början av maj då risk för kraftig frost upphört.

Göran Johansson

Fråga: Jag har två rundklippta buxbommar som börjar bli otroligt stora. Som det är nu är de på väg att växa ut i gatan. De planterades 1959 och är uppskattningsvis 160–180 centimeter i diameter. Hur hårt kan man klippa ner dem eller ska man ta bort dem. Det är fantastiska växter men jag har lite planer för ytan de upptar och funderar på att ta bort dem.

Jag vet dock att det är en attrativ växt och jag hade gärna sett att de vuxit vidare någon annanstans. Hur ska jag gå tillväga?

Mvh Jacob

Svar: Jag tycker det är synd att dina rundklippta buxbommar har blivit planterade på en plats som måste planeras om.

Med tanke på den mängd omsorg och arbete som givits dessa växter under många år är det tråkigt att de inte kan få vara kvar.

Buxbom tillhör våra äldre kulturväxter. Om det finns möjlighet att komma till med en liten grävmaskin eller liknande tror jag att det skulle kunna vara möjligt att flytta dem till annan plats. Buxbom har ett samlat fint rotsystem med några enstaka grövre rötter. Med försiktighet och en spade är det inte omöjligt att få upp växten med en rejäl jordklump.

Om det är aktuellt att växterna ska vara kvar på plats förstår jag att någon form av beskärning måste göras. Hård tillbakaskärning, där den rundklippta formen blir kvar, gör att all bladmassa försvinner och endast nakna grenar blir kvar, vilket kan utarma växten. Bättre är då att sänka hela växtens höjd och låta ytterkransen med gröna blad bli kvar. Då har den lättare att bryta nya skott på de nakna, avklippta grenarna.

Det kommer inte att se så vackert ut innan de nya skotten täcker upp, men det finns en förutsättning för överlevnad på plats.

Flyttning ska ske nu, men före sen höst. Den hårda tillbakaskärningen sker på våren.

GÖRAN JOHANSSON

Fråga: Var kan jag få råd om plantering av poppelhäck i Falsterbo? Frågan gäller vilken poppelart som är bäst för ändamålet.
Göran Johansson

Svar: Många av våra använda poppelarter är snabbvuxna träd som också får rejäl storlek med höjd uppemot 30 meter. Trots detta går de att använda till lähäckar. De är vindtåliga och är rätt så anspråkslösa på jordmånen där de växer.

De härstammar från Nordamerika, Kanada och Ostasien och kända arter är cirka 45. Genom selektering har vi fått tillgång till bra sorter för vårt klimat.

Sorterna Populus x canadensis ’Robusta’, Goliat­poppel, samt Populus trichocarpa, Jättepoppel, tillhör de bästa för användning till lähäck. Den sistnämnda är troligtvis den bättre för kustnära klimat då den är mindre känslig för saltstänk, men den kan vara svår att få tag på häckplantor av ute i handeln. Den mest använda är den förstnämnda och därför är det ofta den som det finns tillgång till. Båda sorterna går att använda till din lähäck.

’Robustan’ har större rundare blad och den andra mer lansettlika.

Välj den kraftigare storleken på häckplantorna, 100–150 centimeter. De har bättre förutsättningar i startskedet. Tidig vårplantering är att föredra.

Nyplanterade plantor kan klippas tillbaka till cirka 50 centimeters höjd. Detta befrämjar en låg grensättning, vilket är en fördel.

Efterkommande år klipps toppskottet av till 50 centimeter över förra snittet och samtliga sido­grenar klipps in till 6–7 centimeter från stammen räknat. Detta upprepas varje år till önskad höjd uppnåtts, men toppskottets avklippslängd kan ökas lite beroende på utvuxna sidogrenar. Sidogrenarna hålls så korta som möjligt. Detta ger en smal och vacker lähäck, men på längre sikt sker en viss utmattning av växten.

GÖRAN JOHANSSON

Jag undrar vad som hänt med våra krusbärsbuskar? Plötsligt har bladen försvunnit. Lite bär finns där.
Bertil Persson

Svar: Inför kommande växtsäsong kan frågan vara aktuell. Det som hänt med era krusbärsbuskar är med största sannolikhet ett angrepp av många hungriga larver. Krusbärsbuskar kan angripas antingen av krusbärsmätaren eller av krusbärsstekeln. Vid angrepp av ett större antal larver av de här två arterna kan alla blad försvinna.

Krusbärsmätaren är en liten fjäril som har vita vingar med svarta och orange­gula fläckiga tvärband. Larven blir som fullvuxen 35-40 mm lång, är vit med svart huvud, svarta fläckar på kroppen och orange­gula sidolinjer. Larven förflyttar sig genom att böja upp kroppen i en båge, lyfta framdelen framåt och därefter dra till sig bakkroppen så att en båge bildas på nytt – de liksom mäter sig fram. Härav namnet mätarlarv. Fjärilen flyger under högsommaren och lägger ägg på bladen. De här unga larverna övervintrar på marken under löv eller annat skydd. Under kommande vår och försommar fortsätter de övervintrade larverna att äta för att sedan förpuppas och bli en fjäril.

Krusbärsstekeln är som fullvuxen slankare och mindre än föregående art. Larverna är gröna med svart huvud och försedda med många svarta borstbärande vårtor på kroppen. Unga larver saknar prickar. De blir cirka 20 mm långa. En fullvuxen stekelhona lägger 50–100 ägg längs nerverna på bladens undersida och ofta i buskens inre del. Efter kläckning sprider sig larverna till de yttre delarna av grenverket. Kännetecknande för nykläckta larver är att de börjar äta små runda hål i bladen för att sedan äta hela bladet. Efter tre till fyra veckor förpuppar sig larven i jorden. Två till tre veckor senare kryper en fullvuxen stekel fram. Krusbärsstekeln ger minst två generationer per år. De sista fullvuxna larverna övervintrar i kokonger i jorden för att under senvåren/försommaren krypa fram som färdiga steklar.

Då det inte finns någon annan beskrivning i frågan än en kaläten buske tror jag att det är angrepp av krusbärsstekeln på era buskar. Den bästa bekämpningen i en trädgård är att vara observant på krusbärs- och vinbärsbuskar och plocka bort synliga larvangrepp så tidigt som möjligt.

GÖRAN JOHANSSON